Små ljusglimtar i vardagen


I tider som dessa får man leta efter små ljusglimtar som gör att man klarar sig igenom den
annars så gråa vardagen. Pyntningen av den här rondellen i Borås är ett sådant exempel, "Allt åt alla!" helt enkelt.


Dödsolyckorna (?) på arbetsplatserna ökar

 

Arbetare som blir mördade på sina arbetsplatser har ökat under de senaste åren. Senast den 7 juli så avled en flicka, endast 15-år gammal, på Sävsjöströms Trä AB där hon sommarjobbade.


http://www.barometern.se skriver i sin nätupplaga den 7/7: ”Hon föll av okänd anledning genom en röcklucka och slog huvudet i golvet sex-sju meter ner. Flickan fördes till sjukhus, men hennes liv gick inte att rädda.”

 

Enligt arbetsmiljöverket så mördades hela sjuttiosju personer i Sverige (med eller utan arbetstillstånd) på sina arbetsplatser under 2007. Brist på säkerhet och personal samt ökat arbetstempo är alla faktorer som bidrar till dessa dystra siffror. Att kalla detta för olyckor ställer vi oss dock mycket kritiska till, då de bakomliggande orsakerna endast beror på chefernas maktmissbruk och törst efter ökad profit. Din chef bryr sig varken om din säkerhet eller ditt välmående, så länge det går bra för företaget. Så dra ner på arbetstempot i fortsättningen och vägra arbeta utan rätt säkerhetsutrustning. Eventuella vinster för företaget kommer du inte få ta någon del av ändå.


Vi vill även passa på att citera några textrader från den gamla Dan Berglund låten ”De mördades fria republik” från skivan ”En järnarbetares visor” som släpptes 1975.

 

Nu kräver vi hämnd, hör vårt bittra skrik

Det hörs genom maskinerna i varje fabrik

Det hörs i vindens sus och i höga furors sång

Och det kräver att du gör din plikt och hämnas oss en gång



You'll Never Walk Alone


Det eviga klasshatet är här för att stanna. Det faktum att en del människor i det här landet måste stiga upp kl. 04.00 för att städa toaletter för svältlöner, samtidigt som andra (läs: parasiter) sitter på sina herrgårdar och leende våldtar oss, kapitalets horor, är mer än skäl nog för det brinnande klasshat som finns runt omkring oss. Det är varken subkulturer eller organisationstillhörighet som förenar oss, utan det råa klasshatet. Ilskan som du finner på varenda arbetsplats där människor tvingas att sälja sig för att ha råd med hyran. Frustrationen hos alla skolelever som tvingas in i kapitalets mallar. Varken klassförrädarna inom LO eller nickedockorna inom (V) verkar ha någon större ambition att försöka förändra det nuvarande systemet, så varför vänta?

När vi ses på barrikaderna i sommar så kommer det att spela mindre roll för oss vilka kläder du har på dig, eller vilken sorts musik du lyssnar på. Så länge hatet i dina ögon stavas klass mot klass så ligger du garanterat på samma våglängd som oss.